Afrikanska ljud

På Mars Avenue är det populärt att hålla sig med höns, och varje natt hör man tuppar gala i omgivningen. De börjar någon gång vid tre, vilket är cirka två timmar före gryningen - kanske är det granntuppen Napoleon som försöker väcka sina trupper.  Vid fyra är dagens första böneutrop från moskén, som ligger i Quartier Asiatique mitt i stan - därefter drunknar dagens övriga böneutrop i alla andra ljud. Klockan sex är det Lilian som vaknar och därefter är dagen igång (ingen hänsyn till helg, givetvis).  Halv sju tar motsvarigheten till Friskis&Svettis sitt jympapass i Jardin Publique, till någon sorts hysterisk upptempo-irländsk melodi med flöjtar och trummor (samma varje morgon och varje kväll).

Under dagen är trädgården full av fågelljud, av vilka jag bara kan identifiera duvan, och av grannens radio som ständigt är inställd på samma kanal, en kanal som ett par gånger i timman spelar samma (så sakteliga irriterande) lilla jingel. När Friskis&Svettis avslutat sitt kvällspass, och när Lilians skrin har tystnat för kvällen, sänker sig lugnet över utmattade öron - endast syrsor (cikador? gräshoppor?) gnider sina ben i kvällskonsert, och kvällsfåglarna tar över. Tydligen har vi tornuggla i trädgården (afrikansk barn owl) - den låter inte som en uggla alls, men den hedrar oss i alla fall med sin närvaro.

Dessutom har vi ett spöke i huset, som tack och lov sover nästan hela nätterna.

En vålnad bakom gardinen

 Ni blev väl inte rädda...?

 

Eftersom det är regnperiod nu, som varar fram till i maj, är det dags att så i grönsakslandet. Hittills har jag sått (under Lilians otåliga överinseende) broccoli, vårlök, sallad och sockerärter. Och jag har planterat en ananas! Det går till så att man skär av den gröna blasten på ananasen och stoppar ner den i jorden, och sedan väntar man. Vi får se, jag är skeptisk.

Prydliga rader sockerärter i palmernas skugga.