En utflykt till bergen

I lördags regnade det så kraftigt här att alla sockerärterna som jag sått kom upp ur marken igen i ursprunglig form, men på söndagen var det vackert nog att göra en utflykt till bergen. Vi hade tänkt besöka teodlingarna på väg till Gitega, men vi hittade inte riktigt rätt.

I Burundi finns inte många ytor som inte är uppodlade

I ett hus vid skogens slut...

 

Alla vi träffade på var fascinerade och imponerade av Lilians vithet och hennes bleka hår (och av det faktum att det var Stephan som bar henne). Gamla damer skrattade så de vek sig dubbla och tackade för titten. 



 

Efter utflykten stannade vi på en pizzeria, där servitrisen glatt tog hand om Lilian. Till vårt intresse tog hon ingen som helst notis om att hon lämnade oss och tittade inte ens åt oss en enda gång fast hon var i andra änden av restaurangen.

Den här bilden av det otacksamma barnet är taget med zoom.

 

Utan zoom.Om vi varit lika obekymrade om Lilians existens som hon om vår hade hon varit på god väg att bli pizzabagare nu.

 

Dagen efter skyfallet grodde sockerärterna trots sina eskapader på markytan, och har nu vuxit ett par centimeter.