Ut ur dimmorna - 2

För tredje gången på fyra veckor knackade jag på porten hos den lokale belgiske läkaren: denna gången var det matförgiftning (men man kan aldrig vara riktigt säker och det är lika bra att fråga när man nu befinner sig i tropikerna och är gravid och allting). Han tror väl att han har fått en äkta hypokondriker på sin smala hals, men någon utmaning ska han väl ha? Efter ett förfärligt dygn har dimmorna nu i alla fall än en gång lättat kring huset på Mars Avenue.

Förra veckan åkte vi till Romonge och inspekterade borrarbetena.

Borrning i palmernas skugga

Även Lilian intresserade sig för arbetet.

Bebisar får hålla sig bakom avspärrningarna.

Den här veckan har vi fått en ny kock (som även städar och stryker, finns det något namn för detta, en matlagande hemhjälp?). Han har nog jobbat i betydligt mer sofistikerade hushåll tidigare, för han serverar lunchen med flera assietter och olika uppsättningar knivar och gafflar, och skrattade generat (å våra vägnar) när vi sa att det inte är nödvändigt att servera kaffemuggar med assiett. Det är lite som i Wooster och Jeeves; butlern som har mer världsvett än dem han ska assistera. Han lagar i alla fall god mat (men kanel i lasagne??) och han kommer vara här permanent.