Burundi har inget behov av vintertid så när vi kliver upp klockan halv sju på morgonen är klockan bara halv sex hemma i Sverige. Lilian och jag är gräsänkor mellan åtta och halv ett på förmiddagen, och mellan två och halv sju på eftermiddagen. Trots gedigna försök att skapa något slags sovrutin blir det lite som det blir med sovandet; det enda som är säkert är att Lilian alltid är vaken (och på ogynnsamt humör) när vi ska äta. Den oumbärliga vipp-stolen sitter med alla mina övriga saker (inklusive livsviktiga varor som blöjor, diverse leksaker och choklad) fortfarande fast i burundiska tullen.
De flesta förmiddagar, innan det blir för varmt, går Lilian och jag en promenad i Jardin Publique, den offentliga parken som ligger bara några hundra meter härifrån. För 300 FrBu (motsvarande cirka 15 öre) får man tillträde till denna lilla oas i vimlet.
.JPG) |
| Jardin Publique |
En runda runt parken är 850 meter och vi känner oss ganska hemmastadda där nu, Lilian och jag, snart kan vi varenda sten och buske. Ofta får vi glada tillrop från joggande burunder som glädjer sig över att se att bebisar kan skjutsas i så konstiga fordon som vår vagn utgör här.
.JPG) |
...och igen ur en annan vinkel
|
Den här växten finns det gott om i JP
Fin, men lite taggig också
.JPG)
.JPG)
.jpg)
Å vad härligt med sommar! Lilian är bortskämd. Sedan hon föddes till ni åkte var det konstant bra väder i Sverige och nu när det är grått och mörkt har ni tagit henne till sol och sommar.
SvaraRadera