torsdag 3 oktober 2013

Historierepetition

I väntan på att vi ska komma iväg tänkte jag lägga in texten om Burundis historia som jag skrev sist jag var där, kanske finns det några nya läsare den här gången?

Burundi koloniserades först av tyskarna på 1880-talet, sedan av belgarna under första världskriget. Tyskarna lämnade inte så mycket spår efter sig, men belgarna lämnade efter sig det franska språket och djupa spår i landets struktur. På den tiden styrdes Rwanda och Burundi som en koloni - Ruanda-Urundi kallad - och belgarnas sätt att styra landet lade grunden till den djupa segregation mellan hutuer och tutsier som senare ledde fram till folkmorden i både Rwanda och i Burundi (i Burundi fortsatte dödandet ända fram till 2005) och nämligen enligt följande: Belgarna hade inte möjlighet (eller vilja, jag vet inte) att placera ut ett större antal administrativ personal för att sköta sin koloni. Istället bestämde man sig för att ta hjälp av den ena folkgruppen, nämligen tutsierna, som utgör ca 14% av befolkningen (hutuer 85%, pygméfolket twa 1%; liknande förhållanden i Rwanda).
De tre stjärnorna i Burundis flagga symboliserar de tre folkgrupperna hutu, tutsi och twa.
Tutsierna innehade sedan gammalt en mer styrande position i området (men historieskildringarna går här isär, så jag är inte helt övertygad om till hur stor grad detta stämmer), vilket utnyttjades av belgarna. Dessa oförutseende kolonisatörers sätt att styra bidrog till att fördjupa klyftorna mellan folken genom att enbart tillåta tutsier att skaffa utbildning, att inneha ämbeten eller över huvud taget göra något annat än att sköta jordbruket. I början av 60-talet lämnade belgarna båda regionerna och länderna Burundi och Rwanda blev självständiga. I allmänhet tydde sig de nya afrikanska staterna under 50- och 60-talen till någon sida under kalla kriget. Medan Rwanda närmade sig USA, knöt Burundi band till Kina.

Det nya landet präglades tidigt av en blodig kamp om den politiska makten. Det nationalistiska partiets (som bestod av folk från alla grupper) första ledare, som var i färd med att vinna det första demokratiska valet, mördades år 1961, och även här var belgarna tydligen inblandade. (jag försöker inte medvetet göra belgarna till de fula fiskarna här, jag bara rapporterar det som står i böckerna!) Boken "A life after violence" beskriver det så här: "The historic significance of Rwagasore's (den första demokratiskt valda presidenten) murder is enormous: it is truly a day on which doors were closed on Burundi."

För att göra en lång historia kort: Mordet följdes av flera års politisk instabilitet där klyftorna mellan folkgrupperna ökade ytterligare och tusentals tutsier mördades. År 1965 försökte sig hutuerna på en statskupp. Kuppen misslyckades och åtföljdes av massiva vedergällningar från den andra sidan - ett mönster som skulle komma att upprepas gång på gång under de kommande 40 åren. Händelserna 1965 åtföljdes av 30 år av militärt styre - militären var uteslutande tutsi. Ett ytterligare kuppförsök år 1972 åtföljdes av vedergällning från militärens sida - minst 80 000 hutuer mördades under ett antal veckor.

Mot slutet av 1980-talet växte kraven, både inrikes och utrikes, på demokratisering av landet, och år 1993 arrangerades demokratiska val, som vanns av Ndadaye, ledaren av det hutu-dominerade partiet. Ndadaye ska enligt historieböckerna ha försökt att skapa ett parlament som omfattade åtminstone de två dominerande folkgrupperna, och hoppet var stort att saker och ting skulle kunna bli lite bättre. Efter 102 dagar vid makten mördades presidenten, vicepresidenten och ett antal höga ministrar (alla hutu) av militären (fortfarande dominerad av tutsier). Denna gång blev det hutuerna som hämnades på tutsierna; ett massivt antal mord blev följden. Vilket återigen följdes av vedergällning från den andra sidan. Berättelserna man hör är skrämmande; bland annat finns på vägen mellan Bujumbura och Gitega ett monument över de fler än 100 skolbarn som brändes levande i sin skola av den enda anledningen att de tillhörde fel folkgrupp.

Landet har en skräckinjagande historia men konturen påminner om ett hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar