På Mars Avenue

Förutom oss består hushållet av två väktare, Eric och Anaclet, som sköter trädgården och håller koll på porten. Väktarna följde med hit från Gitega och jobbar 12-timmarsskift; en är således alltid här om natten och är, i alla fall i teorin, vaken och har koll. Tanken är att de ska vara tre stycken men den tredje är inte anställd än. Väktarna är inte beväpnade och jag tror knappast att de skulle ställa sig mellan oss och eventuella inkräktare, men de kan i alla fall hålla ett öga på vem som kommer och går.

Den taggtrådsbeklädda muren med vakternas torn i hörnet.

Mot det snabbt växande gräset är de beväpnade med ett slags machete med böj (en "gup-gup"), och de sliter verkligen mot elementen när de, böjda som haspar, går och hugger gräsmattan prydligt kort.

Anaclet håller en liten del av centrala Östafrika i schack.

Inomhus har vi hjälp med städning, inköp och matlagning (lunch) måndag till fredag.
På förmiddagen sitter Lilian och jag ofta på terassen på framsidan.

Lilian är noga med att bära matchande solhatt.

 

Lilian trivs bra men tycker nog egentligen att det är lite för varmt; hon blir snabbt svettig och vi söker oss till den svalaste delen av huset. Ibland går vi en liten promenad till affären men det är varmt mitt på dagen (29 grader just nu) och det blir tungt att bära i bärselen. Har hittills inte sett någon skjutsa en bebis i barnvagn på gatorna här så jag drar mig lite för att ta ut vår lyxvagn här. Kanske kan jag lära mig att bära i sjal på ryggen à la Burundi, det finns säkert en bra anledning till att det är så "alla" gör här.

 Morbror o moster var på semester i Grekland och allt jag fick var en lusig tröja

Huvudsaken är att aldrig resa utan att ha sällskap av en god bok.