Övningskörning

I Bujumbura finns mycket mer att göra än i Gitega - till exempel finns det en musikgrupp för småbarn dit Lilian och jag ska gå så snart hennes förkylning (ja, det är dessvärre hennes tur nu!) har gått över, det finns gott om caféer och restauranger och andra typer av små utflykter man kan göra. Problemet är bara att jag inte riktigt vågar köra bil här än, buss är uteslutet och taxi med. Trafiken är hektisk inne i stan; det kör bilar, taxibussar, lastbilar och cyklar med tre meter bred last hej vilt överallt, för att inte tala om alla fotgängare som helt allvarligt inte bryr sig ett skvatt om att man behöver vägen för att köra på eller parkeringsplatser till att parkera på.

Sådana här ekipage måste man vara beredd att navigera runt om man ska köra bil i Burundi.

Lösningen är helt enkelt att övningsköra med sällskap några gånger innan jag försöker mig på att köra på egen hand. Med någorlunda framgång körde jag igår för första gången monstret nedan.

Matspecial, var det någon som sa. Eftersom vi nu bor i huvudsta'n där det finns gott om helt vanliga restauranger, och då vi inte lagar burundisk mat själva, är det väl inte så värst stor skillnad mot hemma egentligen, förutom att det givetvis inte finns tillgång till svenska produkter. I Gitega åt vi ofta getspett, och då kunde en typisk tallrik se ut så här:

Getspett, pommes, sallad. Get är gott, kanske lite segt ibland.

 

I Gitega förra året missade jag semmel-säsongen hemma i Sverige och slet hårt för att få ihop till följande kreationer som jag sedan inte kunde äta eftersom substituten (ingen mandelmassa, ingen förnuftig grädde) var för många och för oacceptabla, trots att jag sökt över hela Burundi. Men de ser ju fina ut!

 

 

Apropå substitut är det svårt att få tag på riktigt det man vill ha om man nu vill baka pajer och kakor. Äppelkakan nedan fick kompromissa rejält: Marsipan som gick ut i början av 2012 istället för (färsk) mandelmassa, härsket smör istället för smör, yoghurt istället för mjölk och inga mandlar alls. Hade man inte vetat om det hade man inte märkt något alls, den smakade helt okej. Om någon vill skicka ett nödpaket är det bara att säga till så skickar jag adressen!

 

 

Äcklig på sätt och vis men ändå rätt god.

 

I Burundi använder man annars piri-pirisås till nästan allting. Dessa plockade jag i Gitega förra året och försökte plantera hemma i Sverige, med misslyckat resultat.

 

 

Lilian håller sig till mjölk än så länge men till helgen ska hon få smaka grönsakspuré.